I helgen har det varit både Pingst, morsdag och vackert väder. Som om inte det vore nog är jag nu klar med mina kurser till min gymnasieexamen så det har vi firat i helgen. Jag kan inte begripa att något jag kämpat med i flera år äntligen har utmynnat i sitt slutgiltiga resultat och att jag faktiskt lyckats tragla mig igenom kurs efter kurs utan att frångå mina prestationskrav ens när livet varit turbulent och jag gått igenom prövningar man normalt sätt inte gör i min ålder. Dödsfall, arvsprocesser, flera mål i förvaltningsrätten mot myndigheter, utredningar och en rad annat. Jag som inte ens trodde att jag någonsin skulle få en gymnasieexamen när andra i min årskull sprang ut, nu står jag här med betyg jag drömde om. Min pojkvän har stor del i detta, som stärkt mig och trott på mig konstant. ♥

 

Jag har insett att alla människor har sin resa och man ska bara jämföra sin resa i relation till sig själv. Allt annat är irrelevant. Ett viktigt delmål var när jag vann mot Försäkringskassan förra året. Det är utan att överdriva den bästa känslan jag upplevt i mitt liv, och jag bär med mig den känslan som en styrka. Allting som har präglat min resa under de år jag läst på Komvux tror jag inneburit en avgörande betydelse för min framtid - det har fört mig närmare mig själv och min förvissning om var jag vill.

 

De enda i hela världen som jag vill berätta detta för är egentligen min farfar och min pappa. De har alltjämt varit källan till min inspiration, och bara tanken på att de kanske någonstans i någon värld någon gång ser mig stå med min gymnasieexamen i handen, har varit en drivkraft nog i sig. Jag tror de skiner av stolthet nu, och är redo att följa mig inför nästa utmaning. ♥