"Du har råd att ha kläder på dig, du har ingenting att bevisa"
Jag var inne på Elaines blogg här om veckan. En väldigt klok kvinna med tankeväckande inlägg, precis så som jag vill ha det. Hon hade skrivit detta inlägg vilket fick mina tankar att skena iväg. Jag förstår henne och tycker själv att videon (se nedan) är väldigt vulgär, men ni känner ju mig. Jag kan inte undgå att bedöma saker från ett filosofiskt perspektiv..
 
Jag kan förstå er som blir besvikna när ni ser den här videon. Upphovet till besvikelse bildas för att era förväntningar och önskningar om videon inte uppfylls till er belåtenhet. När vi har ideér om hur saker och ting bör vara, och skiljer på rätt och fel baserat på våra åsikter kommer vi förr eller senare bli besvikna. Här vickar Beyonce på sin stjärt och kostymnissen trånar efter. Hon matar blickar som aldrig skulle dra sig för att bita henne. Det är det våra sinnen upptar.
 
Vad innebär egentligen dessa påståenden och varför lockas vi till att förespråka det ena framför det andra?
 
Faktum är att när vi ser på videon här nedanför så anpassas vår upplevelse av vår tankestruktur, som utvecklats av våra erfarenheter. En värdering är inte placerat i ett objekt eller i ett subjekt, utan i våra hjärnor - precis som hat inte är placerat i det som någon hatar, utan i hatarens hjärta. Det är därför våra uppfattningar skiljer sig. På videon ser vi en kvinna som dansar halvnaken och därefter drar tankestrukturen paralleller till en kvinna som förnedrar sitt eget kön, men att Beyonce faktiskt bidrar till kvinnoförnedring är fortfarande placerat i våra hjärnor, inte nånting hon absolut gör. Beroende på vilka vi själva är placeras olika uppfattningar i våra hjärnor.
 
Ligger det således verkligen i vår fulla urskiljningsförmåga att bedöma?
Måste uppträdandet verkligen vara förnedrande oberoende av orsak och verkan?
 
Samtidigt som Elaine anser att Beyonce inte borde anpassa sig till könsrollerna så anser hon att Beyonce borde anpassa sig till våra påklädda normer. Kort och gott hade en påklädd Beyonce varit mer respektingivande. Suddar vi ut dom system vi har i våra könsroller genom att hävda dom system vi har när det kommer till nakenhet? Om Beyonce inte har nånting att bevisa - varför nödgas hon då ta på sig kläder för att bevisa sin integritet för en annan kvinna? Då blir hon ju på samma sätt blott en spelbricka för den idé som vill ha henne påklädd. Betydelsen av en lättklädd kvinna och en kvinna som klär av sig för att hon bör är olika men vi har gjort olikheten så liten att den auktoritära kvinna som klär av sig på fri vilja ändå förväxlas med att krypa till korset för yttre påtryckningar. Bara för att publikens belåtelse kan härledas till hennes nakenhet betyder det inte att nakenheten inte sammanfaller med hennes vilja.
 
Är det viktigare att inte satisfiera män än att göra det som sammanfaller med ens vilja?
Är det viktigare att vi uppfyller andras belåtenhet än vår egen?
Är det fel om vi roas av att roa andra?
Varför reagerar vi inte när manliga artister tar av sig tröjan?
 
Elaine gör en jämförelse till en strippa på en porrklubb av hur Beyonce framställer sig själv och är ledsen över det. Utifrån det språkliga sammanhanget lägger hon en negativ värdering i begreppet strippa. Låt oss anta att jag är en strippa, vad ställer det mig i för sken? Skam och olovlighet. Men vi förlikas inte med oss själva, varandra och våra livsöden genom skam och skandalisering, utan genom att ta bort det. Alla människor har bakomliggande orsaker som leder in på olika vägar. Oavsett vad så räddar Elaine inte mig genom att uttrycka sin besvikenhet och förespråka mer värdiga handlingssätt. Hon räddar mig genom att förbli neutral och genom att stå på andra sidan av dom som tjänstgör som kumpaner till fördomar och diskriminering. Kom ihåg att diskriminering ibland kan upplevas så enkelt som att värdera en sak framför en annan.
 
Hur kan vi motivera någons integritet baserat på ett yttre jippo när vi samtidigt vill sätta insidan i fokus?
Varför allt detta fooled by your eyes?
Kan man tala om vad som är hederligt utan att tala om vad som inte är det?
Vem bestämmer vad som är hederligt? Folkmajoriteten?
 
Kanske bör vi förhålla oss till hennes arbetsställning och logotyp som artist. Situationen är att hon är en tonkonstnär vars tillfälliga vapen alltid är hennes röst och en danskonstnär vars tillfälliga vapen alltid är hennes kropp. Jag tror inte att vi minskar glappet i våra könsnormer genom att påpeka olikheter och ställa mannen i kvinnans ställe och vice versa. Vill vi ha enade människor måste vi redan se på varandra som enade. Vill vi ha regelrätta danser och påklädda sångerskor, varsågod att se det uppförandet och inte motsatsen. Vi kan inte säga att Beyonce är en uppoffring för ett system utan att själva uppoffra oss för ett annat system. Och det är det som är värt betänkelse. Hur övertygar du någon att det ena systemet är bättre än det andra?
 
 
Jag vet att Elaine kritiserar i all välmening, men personligen är jag övertygad om att hon skjuter det kvinnliga könet i foten när hon gör det.. Vi dömer människor för att vi inte förstår dom, och vi kommer inte förstå dom för att vi dömer dom.