Biologi är det som minst gör någon till mamma
 
Godmörgon! Jag sitter i köket och väntar på att mamma ska komma ner så jag får uppvakta henne på morsdag. Såna dagar uttänkta för en viss sak är inget jag vanligtvis lägger stor vikt vid utan jag går på känsla istället. Just nu råkar jag dock ha mycket kärlek att ge, så varför inte kombinera det med morsdag!
 
För någon som aldrig vuxit upp utan en förälder kan det vara svårt att förstå vikten av att ha en. Jag som fått nöja mig med smulorna av min pappa, vet vilken betydande roll en förälder och i synnerhet en mamma kan ha (i mitt fall). Det är en sak att ha barn, men en helt annan sak att förstå grundtanken bakom att ge fostran åt ett. Jag tycker att det borde krävas mer än vad det gör för att få tilltala sig med titeln. Jag blir arg på att det GÅR att skaffa barn och sedan inte ägna barnen tillbörlig eller rätt uppmärksamhet. Det skapar så mycket problematik och upprepar sig generation för generation.
 
I mitt fall är jag mån om att bryta kedjan, men det är inte alla barn som vuxit upp under svåra förhållanden som kan eller klarar av det. Just eftersom de verktyg man fått i livet kommer från ens föräldrar som i sin tur haft sin problematik. Så blir det som en ond cirkel. Alla är smittade av samma virus. Ur den aspekten är jag genuint tacksam över att ha min trygga mamma som kunnat visa mig den vackra världen. Hon är livlinan som bevarade mig och anledningen till att jag vill kämpa och utvecklas. Tack! ♥