Glad midsommar pappa
 Du hör ju av dig för det har du alltid gjort, men du har varken återkommit per telefon eller brev. Om du har en tidsplan för hur länge du blir borta så låt mig veta den, för jag börjar bli utled av saknad och utled på allt som omger och skymmer dig. Jag vet inte om det är du som pratar lågt eller jag som lyssnar dåligt, men det är klart som dagen att det inte är bristen på saker att säga som är problemet. Den senaste gången jag hörde din röst är längesedan svunnen, du får kalla mig dum om du vill, men jag har inga planer på att låta förstå att jag aldrig kommer få höra den igen. Vi har ju massor att säga varandra.
 
 
Det är midsommar idag och jag bär blommor. Jag går dagligen i funderingar kring hur saker och ting kunde ha blivit, men de leder ingen väg. Chansen att vända om kommer sällan åter och det blir aldrig så väl synligt som i att aldrig mer få se dig. När det går upp i vad som sker nu är du en tidpunkt i det förflutna. Du har övergått från en klar bild till en sinande fantasi. När kommer du tillbaka? Min förmåga att vänta har redan passerat sitt slut, men för dig har jag tålamodet med mig. Tro mig på mina ord . Det slår mig ännu med förskräckelse att du inte finns här dag för dag, var dag återkommande. Du fattas extra mycket här i sommarens idylliska grönska.
 
 
Den stillastående klockan i ditt rum börjar överdras av rost nu. Dina klädesplagg som ligger i min garderob har en för lång säsong bakom sig. Din kaffemaskin har genomlevt många mornar utan att du gnuggat sömnen ur ögonen. Jag kivas och svär men det spelar ingen egentlig roll vad jag gör. Jag har långt om länge tröttnat på att aldrig, på inga villkor, få se dig, prata med dig, eller känna dig.
 
Junisolen strålar utanför fönstret, det är dags att komma hem nu pappa.
Julia

Så himla fin du är!!

Lovisa

Så fint skrivet!

Ingela

Vad vackert Du skriver om saknaden efter Din pappa. Det är över sex år sedan mina föräldrar gick bort med ett halvårs mellanrum. Jag pratar fortfarande med dem och önskar att de var här. Livet är både glädje och bekymmer och att då kunna dela dem med sina föräldrar är mycket speciellt tycker jag, även om man har en egen familj.

Ta väl hand om Dig!

Sigrid

Vilken otroligt vacker text, så vemodig.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress