Tankar om oktober
 
Untitled #89
 
 
Oktober har helt klart varit en kämpig månad som har innehållit både sorg, begravning av min farfar som varit som en pappa för mig, treårsdagen för pappas död, plugg och slutprov, sjukdom och tandvärk (ja, det är jävligt påfrestande)! Flera påfrestande faktorer har samverkat med varandra och tagit all ork från mig. Tankar som "varför dör människor jag älskar ifrån mig?" har cirkulerat i min hjärna.
 
Något får mig ändå att känna att jag definitivt är rustad för motgångar bättre efter pappas död. Jag bär alltid en tro på framtiden och en visshet om att alla människor upplever mörker i perioder av sitt liv, det är svårt att undvika. Även om det känns otröstligt vissa dagar och känslorna/sorgen tar över kan jag samtidigt tänka rationellt på det stora hela vilket är väldigt fördelaktigt i motgång. Att inte tappa insikten. Att inte känna stress. Döden är ett ofrånkomligt måste och det vore konstigt om det inte uppväckte starka känslor i oss. 
 
Det har inte bara varit motgång i oktober. Jag har försökt att omfamna den lilla vind i seglen som funnits, den lilla energi som funnits. Jag pluggade så jag fick A i min kurs, min älskade väns dotter har sovit över här och muntrat upp mitt humör, jag har spenderat värdefull tid med min pojkvän och familj, jag har jobbat massor som skribent/editor och tjänat ihop till en resa. Vad är det man säger, ingenting är så ont att det inte rymmer något gott. ♥
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress