Den sista vilan
 
I fredags var det dags för begravning av min farfar. Det blev både en plågsam, hjärtskärande och vacker cermoni. Jag hade skrivit en dikt för att hylla hans storhet, men egentligen finns det inga ord som vare sig kan bära den människa han var, eller vår djupa sorg. Såhär efteråt känner jag mest tomhet. Livet är helt enkelt bara enormt mycket fattigare utan honom.
 
Det är stunder som dessa man får sätta sin lit till att solen har kraft nog att bära en. Bara för att ljuset skyms av moln betyder det inte att det har försvunnit.. ♥
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress