Testagramboxen för September
 
Dagen blir bara så mycket härligare när man har ett paket som anländer. Ett litet överraskningspaket. Septembers testagrambox bjöd både på god choklad från Nestle, kakor med smak av mandel, kryddmix, mjuka kryptoniter, ekologisk tandkräm, bubbelvatten med acai, diskmedel och smart meal från Nutrilett! Ett väldigt bra och varierande innehåll. Givetvis har jag och mina nära aka smakpanelen hunnit smaka på allting och vi är väldigt belåtna hihi.
 
Vill ni också få hem en sådan här box varje månad för 99 kr/box, så klicka HÄR. Där kan ni även se vad tidigare boxar har innehållit. Då får man ett hum av vad man har att vänta sig :) 
Du lever kvar
Nu har vi anlänt till stugan. Dessvärre blev det inget stopp i Valbo för vi råkade åka förbi avfarten.. Gissa hur sur jag blev. Sedan fick vi dock reda på att det skedde en trafikolycka där och att vägen blev avstängd i flera timmar så med facit i hand var det ju tur, kanske var det en vink från ovan som gjorde att vi missade hehe.
 
Vi köpte med oss en pizza från restaurangen här. Mamma berättade för ägaren om pappa och frågade om han kom ihåg honom, han satt nämligen där mycket i perioder och fick ofta sjus hem p.ga att han var så full. Ägaren följde med ut och jag visade en bild. Han kom ihåg pappa mycket väl och blev berörd. Han upplevde det bekymmersamt att han drack så mycket och försökte ofta tala honom tillrätta.
 
Han var så snäll och sa att vi skulle säga till om det fanns något han kunde hjälpa till med, vad som helst. Eftersom pappa hade berättat att han hade tre barn, fick vi tre klubbor när vi köpte pizzan, "en till varje barn". En fin liten gest. :)
 
 
Vi är många som berörs av ditt öde pappa. ♥
De sista orden som jag gav till min pappa
Idag var det ett år sedan som jag hörde av mig till pappa för sista gången. Två dagar tidigare hade jag fått reda på att han hade blivit gul och åkt in till sjukhuset. Direkt började jag googla, läsa om symtom för skrumplever, levertransplantation, väntetid för transplantation, hur länge han behöver hålla sig nykter, överlevnadsstatistik. Jag läste att man överlever 1-5 år efter ställd diagnos.
 
Jag grät värre än vad jag någonsin gjort den natten, fullständigt panikslagen av att min pappa kanske kommer dö inom 5 år. Jag tog på orden och de kändes som en shotgun i mitt hjärta. Missbruket var fortfarande en hemlighet och ingen fanns vid min sida för att torka mina tårar. Inga vänner, ingen familj. Ingen såg den gömda bomben i mitt bröst eller hur den exploderade häftigt den natten. Jag minns frustrationen av att se mitt liv falla sönder i tysthet, frustrationen över att inte marken dånade och över att inte himlen skrek när pappas hand långsamt höll på att glida ur livet. Jag ville ha det på alla löpsedlar i hela vida världen, men sanningen var att jag inte ens förmådde mig till att berätta för mina vänner. I ren panik skrev jag det första smset samma natt. Jag skrev blott och bart att jag går sönder om han lämnar mig.
 
15 juli 2014 02:37:
 
"Hörde från mamma att hon körde dig till sjukhuset och att din kropp inte mår bra.. Är så himla himla orolig för dig och kan inte sluta gråta. Om det finns nån möjlighet att behandla elr bli frisk så måste du bli det NU! Kroppen orkar inte hur mycket som helst.. Även om vi inte hörs så mycket så vet du att jag bryr mig och du betyder allt för mig, därför gör det så ont och jag distanserar mig för jag vill inte att det ska vara såhär och jag klarar inte av att veta att jag långsamt förlorar dig. Du kommer alltid att vara min snälla, kloka pappa och du är värd så mycket mer. Snälla var stark och lämna mig aldrig för då går jag sönder"
 
 
Två dagar senare fick jag reda på att pappa fick vård på sjukhuset och mådde mycket bättre. Jag fick inte höra talas om att levern var illa ute, utan att hans gula hud bara berodde på gallsten. Som så många gånger förr, kunde jag återigen växla från att nästintill ha förlorat honom till att det inte alls var någon fara. Den gömda bomben i mitt bröst kunde lugna ner sig igen och jag kunde glädja mig någorlunda till två sommarlovsveckor uppe i farfars stuga. Jag var van vid snabba förflyttningar mellan liv och död, jag lämnade gårdagen bakom mig för att jag trodde på nya dagar. Den 17 juli skrev jag till pappa igen och berättade hur lugnande det var för mig att höra att det "bara" var gallsten. Jag berättade hur mycket jag tyckte om och beundrade honom, hur viktig han var för mig, för oss, och att jag aldrig kommer sluta tro på honom.
 
17 juli 2014 01:03:
 
"Blev så lugn av att höra att det "bara" var gallsten.. Jag hoppas verkligen ändå du tänker på levern, att äta mer och dricka mindre. Även om du inte bryr dig om din kropp är vi många andra som gör det, även om du inte uppfattar det för blott ögat.. Så bryr vi oss och tänker på dig och lever med en ständig oro, men också oändlig längtan över att du ska sadla om och bli frisk. Det är aldrig försent. Mamma och jag pratar om hur begåvad och klipsk du är, hur mycket vetande du har att tillgå, så opartisk, iakttagande, icke-fördömande, godhjärtad och äkta, alltid törstande efter kunskap och rättvisa. Egenskaper många bara drömmer om men aldrig kommer ha i sin ägo. Det har du. Jag och andra har alltid beundrat dig för det. Det finns så många stunder då jag önskar att jag kunde utbyta tankar med dig och höra din syn på saker, områden som mamma inte behärskar i samma utsträckning, om saker som filosofi, psykologi, etik, moral och universum i sig. Kom ägget eller hönan först.. Bara en sån simpel sak. Stanna under vård så länge du kan och ta emot all hjälp du kan få. Krya på dig"
 
Jag visste det aldrig då, men dessa ord kom att bli mitt farväl till min pappa, det sista jag fick ge till honom. Om jag visste att hans tid var så knapp, hade jag givit honom något ännu vackrare i ordväg, ord så vackra och onåbara som drömmen om hans tillfrisknande var. Men aldrig i min vildaste fantasi kunde jag ana vilken dödskamp han stod inför. Aldrig i min vildaste fantasi kunde jag tro att det fanns ett slutdatum för en sista chans att säga allt.
 
Jag vet att dessa ord följde dig till ditt sista andetag och in i dödsriket. Aldrig i hela mitt liv har jag varit så tacksam och lättad över något som jag är över det. Jag glömmer dig aldrig min far.