Mitt hjärta är i sorg
 
Jag har inte haft någon lust att blogga efter fredagens händelse i Sverige. Jag antar att jag inte är den enda som har befarat en terrorattack i vårt fina land, men sorgen och besvikelsen vet inga gränser just nu. Jag känner mig så illa till mods och mitt hjärta är med alla som drabbats värst av denna attack. Vad hjälper det dem att förhållandevis få dog sett till omständigheterna? Det gör det ju bara till en ännu större tragedi för dem, att just deras älskade dog. 
 
Jag kan inte tänka mig att vakna upp som anhörig och få läsa i tidningen "vi ska vara stolta idag". Visst har polis, sjukvårdspersonal och medborgare gjort ett enastående jobb för att minska skadans omfattning och visst står vi enade genom detta, men det är samtidigt ett stort misslyckande för ett demokratiskt samhälle när människor riskerar och tvingas genomgå rena avrättningen på en gågata tänkt för shopping. Det är bara så fel och tragiskt det kan bli. Terrorister och mördare kommer aldrig förbättra sig och syna sina brister, men det kan vi som nation. Hur kunde det här få ske? 
 
Jag landade i Sverige i fredags natt och åkte till Stockholm igår, bara några stationer bort från en drottninggata i förödelse. Idag stannar jag inne. Just nu hålls en tyst minut på Sergels torg. Jag känner mig som tryggast såhär, i min nyinvigda pyamas som ger en känsla av ultimat skydd..