5 saker jag gillar hos mig själv
 
♥ Jag är väldigt lätt att roa vilket är bra.. Skönt för både mig och min omgivning!
♥ Jag är ekonomisk och har dunderkoll på min ekonomi. Kanske rentav FÖR ekonomisk.
♥ I vissa stunder eller ganska ofta kan jag få som ett rus av kreativitet. Det älskar jag.
♥ Jag är supernoggrann och skulle aldrig göra något halvdant
♥ Jag är alltid samarbetsvillig och positivt inställd till att lösa konflikter/diskussioner och enas på mitten.
 
Er tur att tänka på fem saker ni gillar hos er själva. :-)
Svett är tårar
 
Efter samtalen i måndags och tisdags sprang jag av mig på löpbandet och det var likaväl välbehövligt, 4,2 km i måndags och 4,5 km igår följt av lite andra övningar. Det känns som terapi att vara där och slita hårt för att sen lägga sig på en matta, andas ut, stretcha och känna hur hela kroppen vibrerar av trötthet och hur alla glädjekänslor kommer. Det är en inspirerande och livfull miljö som jag behöver nu.
 
Ibland när det känns som mest slitsamt att springa brukar jag låtsas att jag springer för att träffa pappa, eller någon annan som jag saknar, haha. Jag fäster blicken vid en detalj ute på gatan och bara springer och springer. Då kommer min "dead instinct" fram - Jag SKA nå målet, oavsett vad. Det funkar på en naiv brud som mig..
 
Nu ska jag in och gymma med en kompis och sedan tar vi nog en tur på stan med. Dock är jag lite stressad eftersom jag åker till London imorgonbitti och jag har inte börjat packa än... :-)
Tala sig själv tillrätta
Outfit från i maj.. Jag kämpade då och jag kämpar nu.
 
Den här veckan är en lugn vecka. Terapeuten idag var ett av de få åtaganden jag hade, men ändå kände jag idag när jag vaknade att min kropp skrek nej. Dessutom hade jag planerat en dag på stan och gym med en vän, som jag också fick ställa in. Jag har legat i någon slags sömnlöshet hela natten och jag har hittat ett mönster att det sker någon gång per månad. Jag känner mig inte utvilad när jag vaknar.
 
Den första känslan som uppstår är besvikelse. Besvikelse över att min dagsform är som den är och besvikelse över att jag inte pallrar mig iväg min dagsform till trots. Samvetskval uppstår också. Mot den plikttrogenhet jag har och ambitionen att i alla väder följa plikten att vara en god vän, en fantastisk patient, en dagligt återkommande gymkund..
 
Någonstans i havet av negativa känslor uppstår också en tanke av klarsynthet, som jag försöker greppa tag i. Via mitt förnuft försöker jag ledsaga mig själv rätt och hindra mig själv från att slå på mig själv med piskan. I detta fall vet jag att detta är fjärde dagen jag ställer in på över ett år. Senaste gången var över 7 veckor sedan. Det ÄR inte mycket. Även om det hade varit tjugonde gången så gynnar ett desuktrivt tänkande inte mig. Även om det hade varit varje dag så gör det inte en mindre värdig.
 
Jag vet att jag kämpar otroligt hårt och att jag lever ett helt annat liv idag än vad jag gjorde för ett år sedan. Hit har jag endast kommit genom att kämpa och det tänker jag fortsätta göra. Min kämparglöd tar inte slut av en dålig dag och jag borde veta det. Jag vet att jag gör så gott jag kan och därför hamnar jag vid slutsatsen att jag inte ska vara besviken. Samla krafter och ta nya tag imorgon, det är vad denna dag handlar om. Sedan spökar de negativa känslorna ändå där i bakgrunden, men jag vet åtminstone att jag inte bör lyssna på dem..